jag tänder ett ljus för Svergie, tänd med mej

Igår när jag stod och vänta på bussen kom en uteliggare fram och började prata med mej. Vi stod där och snacka ett bra tag om hans liv, alla ställen han jobbat på, hans 14 år utan bostad, att han blev arbetslös och återgick till supandet, hans låga pension, att socialen var för omständig, han berömde människor som hjälpt honom, berättade om alla hans vänner som gått bort, vänner han hade förlorat men han nämnde även roliga tider i hans liv. Han berättade kort och gott hela sin livshistoria. Sad story. Då känner man att jag har det rätt bra ändå. Han pratade om sej själv i tredje person, Janne hette han och en sak han upprepade under hela vårt samtal var "Men Janne är inte negativ, det har han aldrig varit ska du veta". Nej Janne var inte negativ, om en man som bott på en bänk i 14 år, förlorat sina vänner, jobb m.m. fortfarande kan se ljust på livet, varför klagar då jag på att jag har ett par jeans för lite?
Jag vet inte om samtalet betydde något för Janne, han var nog bara väldigt social och behövde någon att prata med. Ibland räcker det bara med att lyssna. Till sist var jag tvungen att gå, jag önskade honom en bra dag och han log och sa "detsamma!" sen gick han iväg med sin rullator som förmodligen innehöll allt han ägde.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig, jag tror ju inte att det var ett liv på en parkbänk som Janne drömde om när han var 16år. 
Tankeställare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0