Jag skulle egentligen jobbat idag men jag och Ingrid tog en promenad upp på Ekeberget istället. Där är fantastiskt vackert uppe och vi gick mest i tystnad. Då och då utbytte vi några ord om hur svårt livet kan vara att greppa. Just nu vill jag bara åka hem och vara med gänget i kyrkan, vara med de som kände henne. Att sitta här i Oslo känns så väldigt dumt men Ingrid är fantastisk och jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne idag. Tillsammans är man mindre ensam.