hjärtevännen

Min Elin har flyttat hem, tråkigt men sant. I måndags när jag kom hem från jobbet hade hon packat väskan och bokat biljett. Ibland blir livet bara så helt enkelt. Jag ska ärligt medge att jag faktiskt fällde några tårar när jag vände hemåt igen efter att ha kramat henne hejdå på bussterminalen. Vi var tre som åkte hit den 1e oktober och nu är det bara jag kvar. Helt själv bor jag i kollektivets största rum men jag ska byta med två av grabbarna snarast möjligt. Det här är för stort för endast lilla jag. Men livet rullar på och jag håller mig sysselsatt men det är lite tomt här på kvällarna utan min Ele.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0