you never know where the day might take you
Efter Munchmuséet drog vi till skönaste jazzcaféet som ligger på en bakgård mitt i Oslo, jazz är definitivt underskattat. Det allra första jag såg när vi klev in var en Chet Baker-vinyl och jag kunde självklart inte låta bli, den står nu så fint på hyllan i mitt rum.
Vi fick sällskap av en engelskman, en kroat och en schweizare och samtalet hölls på diverse språk om allt från skäggiga damer till One Direction.
Ingrid var allmänt söt som vanligt.
Till sist var två av våra nya vänner tvugna att jobba och de frågade om vi ville hänga med. "You want free beers?" Varför inte tänkte vi och det slutade med att vi spenderade kvällen på Rust, restaurangen där de jobbade, med deras kolleger och vänner.
Vi både åt och drack gott. Jag kan helt klart rekommendera Rust för framtida Oslo-besök för den som vill käka god Tapas.
Här har ni dem, mina absoluta favoriter här i Oslo. Tänk att för en månad sen visste jag inte ens vilka de var.
Kommentarer
Postat av: Malin
Har tänkt på detta så länge... är de svenska eller norska? :)
Svar:
Hanna
Trackback
