nyårslöften
Jag kommer nog aldrig att sluta förundras över vart livet tar en. En vän frågade för ett tag sedan om jag hållt mitt nyårslöfte för det här året. Jag hade bara ett - att 2014 skulle bli ett stabilt år. Med betoning på stabilt. 2013 hade haft sin turbulens och skakat om rejält på alla möjliga vis på i princip alla plan i livet och min enda önskan inför det kommande året var att jag skulle få stå med båda fötterna stadigt förankrade i marken. Mindre kaos, mindre tvivel, mindre virvlande tankar, mindre ångestfyllda beslut. Men någonstans glömde jag nog bort att jag inte kan lova mig själv en ny personlighet och jag kan heller aldrig lova mig själv att livet inte kommer att innebära oväntade saker. Jag fick ingen ny personlighet och livet blev knappast mer stabilt, för livet gör liksom inte som en säger till det (och inte jag heller för den delen, suck). 2014 har varit ännu ett extremt lärorikt och roligt år men också ännu ett jobbigt och omskakande år. Men ändå så står jag här ett år senare och känner mig trots allt lite stabilare. Med tid kommer liksom också insikt. En insikt om att det faktiskt är såhär jag fungerar och en insikt om hur jag ska hantera det. En insikt om att livet aldrig kommer sluta förvåna och överraska och den dagen det gör det, den dagen kan jag lika gärna packa väskan och fara upp till himlen. Saker och ting blir aldrig som en tänkt men det kan bli himla bra ändå. Mitt löfte för nästa år blir nog helt enkelt att inte ha några löften. Utan låta livet ha sin gång som det ändå alltid har. Och gå på känslan.
Kommentarer
Trackback
