Idag har jag mest myst med mina småkusiner. Att få lov att vara någon som de ser upp till är en speciell känsla och jag känner många gånger att jag kanske inte direkt lever upp till det. Men jag försöker bättra mig och jag försöker att prioritera att faktiskt närvara i deras liv just för att jag är deras förebild utan att egentligen gjort mig förtjänt av att vara det. Jag vill fortsätta vara deras favorit-Hanna, storkusinen. På bilden ovan är det minstingen i släkten som hittat storasysterns julklapp (peruken) och studsade runder i den, hon gav samtliga ett gott skratt där på julaftonskvällen.