Det är en grå söndag. Jag sitter i en kall busskur och hör regnet smattra på taket. Det kör några enstaka bilar förbi på vägen utanför och det känns som om hela staden tagit sovmorgon idag. Bredvid mig på bänken sitter en dam. Hon böjer sig fram mot mig och säger "vilken härlig färg du har på väskan, man blir glad av den!". Sen ler hon, genuint och varmt. Och jag tackar, konstaterar att jag tycker väldigt mycket om den och så ler jag tillbaka, genuint och varmt. Ibland är det kanske allt som krävs gråa söndagar som denna, en gul väska.