alla förutsättningar

 
Jag såg verkligen fram emot det här året. Jag hade nästan lite fjärilar i magen. Jag skulle göra en såndär ordentlig backpack, se massa häftiga platser på andra sidan jorden. Jag skulle få återförenas med pojkvännen efter hans halvår i Australien. Jag skulle spendera en sista sommar som hemmaboende med alla vännerna hemma i Skåne. Jag skulle återuppta studierna till hösten som en riktig lundabo, jag skulle flytta hemifrån. Allt det där hände, och allt annat hände också. Första halvåret var bra. Andra halvåret var det värsta som någonsin hänt mig. Året som skulle bli mitt bästa blev precis tvärtom.
 
2016. Det blir första året då han inte finns. Jag kan inte påstå att jag känner någon glädje för att gå in i ett nytt år, inte utan min bror. Idag har det gått tre månader utan honom, tiden tickar ifrån honom och vi måste bara motvilligt följa med. Det kommade året har inga förutsättningar alls för att bli mitt bästa år, inte ens ett bra år. Men kanske att det just därför i alla fall blir lite ljusare än det gångna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0