när saknaden blir fysisk

 
Det här med att sakna någon sådär så det riktigt värker i kroppen. Det känns liksom ända ut i fingertopparna, att någon fattas dig. Som om hela kroppen lider av en slags abstinens. Bara jag får se dig, höra dig, känna dig, röra dig. Kanske finns det ett botemedel på apoteket eftersom saknaden blir så fysisk. Ett piller mot krämpor orsakade av att någon fattas dig. Det är troligtvis den mest universella smärtan som finns, för ingen undkommer den. Alla har vi eller har haft någon att sakna. Det kanske är det som gör saknaden uthärdlig även om den känns extremt outhärdlig, att trots hur starka krämporna än är så finns det en glädje. En glädje för att någon fattas dig. För att det finns någon som fått betyda så mycket att hen är värd att sakna, sådär så det känns ända ut i fingertopparna.

Kommentarer
Postat av: Malin

Du skriver så himla fint Hanna!! Helt sjukt!

2015-01-09 @ 13:20:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0