Att planera insåg vi ganska snabbt var en onödig grej, inget blir ändå som en tänkt sig. Det finns också en fantastisk frihetskänsla i att inte planera, att inte veta exakt hur dagarna kommer att se ut eller var de kommer att spenderas. Att inte planera mer än ett ställe i förväg är också ett sätt att uppskatta platsen en befinner sig på just nu. Vi tar verkligen varje dag som den kommer. Slår upp kartan och undrar vart vill vi åka härnäst?