Bland palmer och havsbris (kanske snarare kraftig vind), bland frukostbuffé och hotellhandukar. Vi har det bra. Lite lätt rosiga i huden av den plötsliga solchocken. Doften av solfaktor 30 och salta chips. Här finns ingenting att klaga på. Men här går det inte heller att fly. Att fly var i och för sig aldrig tanken med resan. Tanken var att få göra något, känna sig levande, vila. Komma ifrån måsten som tär på ens redan utmattade kropp. Men bagaget bestod av mer än bara nyinköpta bikinis och tunna bomullsklänningar. Huvudet surrar, tankarna är där hela tiden. Så mycket som gör ont, så mycket att förhålla sig till. Ibland hade en önskat att det faktiskt gick att fly, undkomma det öde som blivit mitt. Samtidigt så har vi det bra här på öns mest besöksvärda hotell. Det svåra är att tillåta sig att glädjas åt det. Glädjas åt solstrålarna mot min skandinaviska hud, de blonda slingorna som börja skymta i håret, glädjas åt den goda maten, lyxen att få vakna upp till en framdukad frukost, glädjas åt möjligheten att få vara här, glädjas över att ha en pojkvän att (redan) sakna. Det är svårt att få lov att vara glad.