Imorgon är det din födelsedag Lillebror. 19 år skulle du bli, inte ens 19 hann du fylla. Jag var inte hemma när du fyllde 18, jag missade när du äntligen fick ta ditt körkort och när du hade ditt sista kalas för släkten. Den här gången är det du som inte är här. Den här gången äter jag kladdkakan utan dig. Hur kunde det bli såhär? Jag tror fortfarande inte att jag förstår. Jag drömde om dig inatt, igen. Jag drömde att du ville att familjen skulle vara samlad på din födelsedag, nu blir det inte så. Den familj som vi kände till finns inte kvar. Det är med gråten i halsen och tårar i ögonen som jag skriver detta. Jag saknar dig så. Jag tror inte ens du förstår. Så många gånger som jag tänker på den där dagen, den där sekunden. Tänkt på saker som kunnat förhindra att det hände, tänkt på saker som kunde sudda ut dödsannonsen jag satt upp på väggen. Det är en bisarr värld du lämnat efter dig, en värld jag inte förstår. En värld jag inte ens vet om jag vill vara en del av. Jag saknar dig så. Jag hade behövt ett av dina galna spratt, jag hade behövt få skratta högt och hjärtligt som vi brukade göra. Vi hade alla behövt dig. Imorgon kommer vi vara ännu lite mer vilsna än alla andra dagar. Imorgon skulle ju vara en glädjedag, vi skulle fira dina 19 år. Nu får vi istället tänka på de 18 år som blev, även om de inte räcker. Vi kommer alltid vilja ha fler. Det skulle ju bli fler. Det finns ingen rättvisa i den här världen Lillebror, jag vet att du ville ha fler år här med oss. Jag vet att du hade drömmar, ambitioner och en längtan efter att få bli vuxen. Jag vet att du hade potential till att bli så mycket mer än du redan var och jag skulle följa dig med stolthet. Min älskade Lillebror, imorgon är det din födelsedag.