those little things
De där små sakerna i livet som mammas vigselringsprydda händer eller symaskinen i ljuset av aprilsolen en söndagseftermiddag, det är dem som gör det. Det är de där små sakerna som är livet.
bonjour mademoiselle
las islas canarias
Tänkte att ni kanske ville se några bilder från mitt påsklov, hihi.it's all about overcoming fears
Gamla fast nyredigerade. Bara för att.
vårkär
Jag är verkligen kär i denna tiden på året när solen för första gången börjar värma ens ansikte och man kan dumpa feta vinterjackan för den tusen gånger snyggare skinnimitationsjackan. Fast det allra bästa är nästan att världen börjar få färg. Det liksom spritter i kroppen av glädje och lite livsmotivation. Våren är lika välbehövlig efter varenda vinter!
streets of bradford
araku valley
Jag hooppas inte ni tröttnar på att jag postar bilder från Indien med jämna mellanrum, för jag kommer förmodligen inte att sluta. Hittar nya favoriter i arkivet hela tiden.
United kingdom
keep your head up high, see you'll get by
Får abstinens. Har inte rört kameran sen nyår. Har ingen inspiration eller kreativitet för fem öre. Så jag pillade lite på några gamla bilder från en fin söndagseftermiddag med Jecklan. Som vanligt förstör blogg.se upplösningen och det blir helt grumligt, vet inte vad det beror på. Sjukt irriterande. Pusshej leverpastej.
faces during the year
Om jag hade fått drömma, hade jag velat fotografera mest hela dagarna. Men det krävs mer talang, mer övning, mer kunskap och mer kreativitet. Kanske att man får tid till det efter studenten. Vem vet.
nu är det jul här i vårt hus
första advent
Daffy upplevde snö för första gången utanför vårt lilla tomtehus och hon älskade det. Jag och mamma gick på den lilla julskyltningen på torget där fina granen stod. Efteråt var det ekumenisk julkonsert i kyrkan, säckpipa, luciatåg, kör och flöjter. Alltsammans var väldigt vackert och juligt. Vi kom hem och glöggfikade framför julkalendern på svtplay. Helt okej första advent.
do you ever think of me in the quiet, in the crowd
Det är november och det är inte ovanligt att det ser ut så här utanför mitt tågfönster när jag åker hem från skolan. Funderar ibland över hur mycket av min tid jag spenderat på tåget men det vill jag nog inte ha svar på egentligen, alldeles för mycket. Annars så fylls mina dagar mest av plugg, fika, skratt, övningsköra och finaste vännerna i stan. Jag förundras varje dag över att jag mår så himla gott. Tackar Gud varje dag. Allt är inte perfekt men det är väl det som är det fina, inte sant?
när allt är tyst, vad finns då kvar
people of india, people of the world
stop it right there
Är så trött på att vilja vara allt det som jag inte är. Blir så arg. Önskar fortfarande att en morgon vakna upp och vara 1dm kortare, 10kg lättare och 100 gånger sötare. Det är sånt där som sitter i, går inte att skaka loss. De säger att de är snyggt att vara lång, ni vet alla de som inte är det. För det är livets komiska ironi. Du vill vara det du inte är och det du är det vill du inte vara. Jag blir så arg. Det enda jag borde vara är tacksam. Tacksam för hälsa, mat, hus, vänner och allt annat som jag ständigt tar för givet. Det kunde ha varit så mycket värre. Jag kunde lika gärna ha varit född här....
Slumområde i Mumbai, ett av Asiens största. 1 miljon invånare.
oförglömligt
Går och lägger mig i min egen säng inatt, hemma i Sverige. Allt är så tyst, rent och som vanligt. Känns konstigt. För bara några timmar sedan såg tillvaron helt annorlunda ut. Indien är allt som Sverige inte är. Det känns som att det är nu man börjar förstå vad det är man har verkligen upplevt. Dessa 17 dagar är ett minne för livet. Bilderna är ett snabbt random urval. Det kommer förmodligen fler. Men nu ska jag sova så jag blir frisk och blir av med jetlagen. Godnatt!
jag får liksom ingen ordning på mitt liv
when everything else seems to die
to have and to hold, a lover of the light
Höstvädret kan vara sådär fruktansvärt deprimerande med allt regn och rusk men sen kommer de där fina kvällarna med det underbara ljuset och färgerna. De kvällar som bara hösten kan ge, de kvällar som man längtar efter när den börjar närma sig. Kylan ligger som en dimma över landskapet och solen låter sina ljusstrålar ge värmande färger och plötsligt ser allt så levande ut. Så fint. Det är sådana dagar jag trivs som allra bäst här ute i ödemarken. Känner mig som hemma.
