jag vill inte

jag vill inte
det är allt jag har att säga om skolan just nu
jag vill inte
jag förstår inte hur människor orkar
jag förstår inte hur dom gör
jag vill inte
jag vill så mycket annat men inget av det går
jag känner mig begränsad
till vilken nytta ska detta vara
vad gör jag här
jag vill inte
Varför gör jag det här?

outtalade ord i matkön

jag såg honom gå in genom ytterdörren, vågade inte möta hans blick
låtsades vara mitt uppe i ett samtal, skrattade lite för mycket
plötsligt hade kön gått framåt, han stod nu bredvid mitt bord
kändes som om han sökte ett igenkännande
jag vände mig åt andra hållet, engagerade mig ännu en gång i samtalet kring bordet
jag visste inte, jag visste inte om hans ord var av sanning
längst bak stod han andre, han jag sagt nej till
han tittade åt mitt håll, jag tyckte mig se ledsamhet i hans ögon
kanske var det bara mitt samveta som spökade
jag vände snabbt bort blicken och skrattade högt till skämten som drogs runt mitt bord
vågade inte ge kön bredvid bordet en enda blick till

du är mitt allt, hela min värld

Så plötsligt vänder allt. Jag är glad. För Han har gjort mig glad. Kom tidigare till skolan, pluggade in hörlurarna. Inte för att försvinna bort utan för att få smaka på en bit av Honom. Lovsång, det lyser upp. Jag kan inte låta bli att le. Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig. Jag tror jag är där jag ska vara, det som är förberett för mig. Jag längtar lite.

kompis det går bra nu

"- nej jag är faktiskt glad, har inte mått såhär bra så länge på väldigt lång tid"

bygg upp dig själv

Det är alltid en kamp mellan tanker som bryter ner och tankar som bygger upp. Frågan är vilka tankar man väljer att lyssna på. Vilka tankar väljer du att omvandla till ord. Vilka tankar är det som din mun talar ut. De som bygger upp eller de som bryter ner? Jag pratar inte om tankar kring andra människor, utan tankar om dig själv. Varje negativt ord om dig själv som kommer ur din mun bryter ner dig bit för bit. Ibland mer effektivt än om någon annan hade sagt det.

minnen med smak av oboy

Hon hällde mjölk i en kopp, adderade tre skedar oboypluver och satte in koppen i mikrovågsugnen.
Det hade hon inte gjort på länge. Hon dricker nästan aldrig oboy längre.
Precis när hon skulle sätta in koppen i mikron mindes hon.
Han log, satte in två koppar oboy i den silvriga mikrovågsugnen och drog något halvtaskigt skämt. Hon skrattade lite nervöst.
Det var längesen hon hade tänkt på det där nu. Hon hade gått vidare. Hon log medans hon väntade på att oboyen skulle bli varm. Hon var nöjd med tillvaron. Mikrovågsugnen pep tre gånger och hon tog ut sin kopp. Oboyen var varm och hon satte sig ner vid bordet. Drack första klunken, smaken var välbekant. Hon mindes.
Han log och lutade sig närmre henne. Deras läppar möttes och smaken av oboyen de precis druckit fanns kvar, det var sött. Att en kyss kunde smaka så gott hade hon inte anat. Hon tänkte att den här sötman skulle hon aldrig glömma.
Det var längesen hon hade tänkt på det där nu. Hon hade gått vidare. Hon log medans hon tog andra klunken av oboy. Det var gott och det var okej. Det var okej att minnas. Det spelade ingen roll längre. Hon var nöjd med tillvaron.


RSS 2.0