+

:)

så sitter jag här igen och slänger ur mig dumma ord till ingen nytta

så sitter jag här igen
slänger ur mig tramsiga ord
komplimanger, och skojar
får en del tillbaks
men varför
börjar bygga upp löften
men till vilken nytta
snart växer förhoppningar fram
helt i förgäves
varför gör jag det
varför kan jag inte bara låta bli
inte nu

en fin låt

Gud du är underbar
din kärlek är ofattbar
Gud du är underbar
underbar, du är underbar

Du är här hos mig
Du är här
Du lämnar aldrig mig

jag stod så nära men ändå helt hjälplös

Det tog tid innan jag kunde somna, för många tankar som cirkulerade
när jag väl somnade drömde jag, för mycket
drömde att jag stod innanför ett fönster långt långt upp
på andra sidan, bara fem meter bort låg ett annat stort hus
på det andra huset fanns det en remsa tak nedanför dess fönster
där sprang tre barn, tre små pojkar och lekte
utmanade ödet, särskilt den ena pojken
han tog tag i räcket och hängde med benen utanför takremsan
jag stod innanför mitt fönster och tittade oroligt på
jag ville säga till dom att gå in men de skulle inte höra mig
jag villa lyfta väck pojken från kanten men mellan oss fanns ett stup
långt där nere körde bilar längs gatan
jag kände mig hjälplös, kunde inte göra någonting
bara titta på


ännu en gång

så fort allting vänder
kände att nu började det gå uppåt
började få ordning på saker och ting
helgen skulle bli bra
men alla mina planer gick i kras
och dåliga nyheter har nått mitt öra
nu sitter jag här i mjukisbyxor en lördagskväll
med blöta kinder och röda ögon
dags att börja om från början
med allt
igen
ta nya tag och börja bygga igen
men jag orkar inte

slfmasfnovneviwehfpasef

AAAAHHHHHRRRGGGGGGG
GGGGGGGGGGGGGGAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH
BLÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
AAAAARRRHHHHHHHGGGGGGGGGG
sådär.

nothing ever lasts

I just can't find out what I've been looking for. Nothing really seems to last. It's like a dance, you dance for a while an then you move on. You never dance with the same person twice. And I don't feel like dancing.

don't get your hopes up

It's all I can think of right now
Don't get your hopes up, please.
Don't fall for the idea
and don't fall for that smile
you know what it is able to do
you know what that smile has done before
you know it all
do no get your hopes up
You have all you need, God.

allt för dig

Jag gör det för dig
Jag gör det för dig
Jag gör det för dig
annars hade jag gått ut genom dörren och försvunnit bort
men jag gjorde det för dig

tomt

Jag vill skriva en text men finner inga ord. Vet inte vad jag vill förmedla. Eller jag vet men jag vet inte om jag vill få ner det i ord. I konkreta ord. Varje gång jag säger det, skriver det, formulerar det bekräftar jag tanken. Bryter ner mig själv bit för bit. Jag måste sluta. Hålla det inne. Så destruktiv, som om Gud inte la ner precis lika mycket tanke i mig som i alla andra människor. Klart han gjorde. Jag ser det bara inte men jag vet det.

vad är en människas själ om inte ett bevis på Guds existens

Visst folk kan prata om sina teorier om att vi har gått från bakterier till vandrande männsikor
Visst de kanske har troliga vetenskapliga metoder till deras teori
Men hur har vårt medventande kommit till?
Hur har våra tankar vuxit fram?
Var kommer vår själ ifrån?
För vi är faktiskt inte bara vandrande organismer. Vi har en välutvecklad hjärna. Vi är som en dator fast oändligt mycket bättre. Vi kan känna, inte bara med våra nerver utan med vårt hjärta. Vi har känslor.  Hur har naturen producerat fram detta från ingenting?
Vi människor är alla så unika. Vi är alla ett tydligt bevis på Guds existens. We are masterpieces.

hon kan känna stenarna på vägen genom de slitna sulorna men det bryr hon sig inte om

I full fart rusar hon ner för vägen som hon så många gånger vandrat längs.
Hon har en bra känsla och fötterna trampar fortare än någonsin.
Idag ska bli en bra dag, hon känner stenarna på vägen genom sina sönderslitna sulor. Conversen börjar bli gamla nu men det bryr hon sig inte om. Hon tycker sig känna hur livet tar sig en annan riktning, det vänder nu tänker hon. Solens strålar värmer hennes kinder och hennes ögon gnistrar av liv. Halsduken fladdrar i vinden medans hon springer längs vägen och slingor från håruppsättningen har slitit sig loss och lockar sig runt hennes panna. Det är bara en liten bit kvar nu, hon ser sitt mål. För första gången på länge ser hon det. Klart och tydligt. Hon ökar farten de sista stegen. Det här ska bli en bra dag.

jag hade begravt känslan

idag var en bättre dag
en annan film spelas mot mitt pannben
inte bättre än den förre men den spelas
om och om igen
dina armar tätt omkring min kropp
dina ögon tittar djupt in i mina
mina läppar snuddar lätt vid din hals
och du fnittrar till
upprepar samma sak igen
tills du säger stopp och kysser mig

allt kom som en bomb

svårt för att hålla fokus
försvinner bort nästan hela tiden
in i min egen värld
hittar på konversationer som aldrig kommer inträffa
historier som aldrig kommer att berättas
och händelser som aldrig kommer att ske
blir lätt irriterad och fräser när mamma frågar något
pappa säger inte så mycket bara "är du helt inne i din egen värld?"
"ja" svarar jag och så är det inte mer med det
det kom som en bomb
allt hade varit bra så länge, för bra
sen hamnar hon på sjukhus igen
och allt brister
plötsligt är allt bara skit
försöker hålla masken
när någon frågar hur det är ler jag och svarar "det är helt okej"
för det är okej, inte precis som att jag dör, jag är bara inte glad
folk tror att jag bara är trött, det är ett bra kamouflage
"jag är bara trött, mycket i skolan"
vilket är sant, delvis
vet inte varför jag skriver det här
helt onödigt

RSS 2.0