tomt

Jag vill skriva en text men finner inga ord. Vet inte vad jag vill förmedla. Eller jag vet men jag vet inte om jag vill få ner det i ord. I konkreta ord. Varje gång jag säger det, skriver det, formulerar det bekräftar jag tanken. Bryter ner mig själv bit för bit. Jag måste sluta. Hålla det inne. Så destruktiv, som om Gud inte la ner precis lika mycket tanke i mig som i alla andra människor. Klart han gjorde. Jag ser det bara inte men jag vet det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0