.

De hör av sig när de har en fråga, behöver hjälp eller känner sig ensamma. De säger att de bryr sig. Att de tycker om mig. De säger att jag är bra, att de aldrig kommer försvinna. Men när jag känner mig ensam, behöver hjälp eller har en fråga då finns det oftast något roligare att göra än att svara Hanna. För Hanna finns alltid där. Hanna kan jag prata med någon annan gång. Jag undrar om jag någon gång kommer bli den där andra tjejen. Inte hon som alltid varit kompisen, inte hon som "har bättre koll på mig än vad jag själv har", inte hon som alltid svarar, inte hon som kan vänta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0