Han gick i slow motion

Jag gick till matsalen, skrattandes med fina klasskamrater. Fick syn på honom precis när han gick ut genom dörren. Spelade ovetande och fortsatte mitt skämt. Precis när vi möttes var jag mitt i ett skratt och hann inte hälsa men jag log, hela jag log och jag mötte hans blick. Han tittade rakt mot mig och han log. Precis som om han väntat på att jag skulle vända min uppmärksamhet mot honom. Han var sötare än vanligt i sin jeansksjorta uppknäppt och vit t-shirt under. Precis när våra blickar möttes var det som att världen stannade upp, eller i alla fall gick i slow motion. Jag blev helt varm i kroppen och tänkte direkt på min tråkiga outfit och mitt gråa ansikte. "Attans att vi skulle mötas just idag, jag är inte ens hälften så snygg som han ju". Men jag kan inte låta bli och fundera på om din värld också saktade in eller om det bara var min. Var leendet menat till mig och hade du väntat på att jag skulle rikta blicken mot dig eller var det bara ett sammanträffande? Jag gissar på alternativ två, lika bra att inte få några förhoppningar men just nu tänker jag leva på de där två sekunderna som våra blickar möttes i februarisolen utanför matsalen.

hur går man vidare när man alltid är den som står kvar

Det gör ont och det känns tomt. När tanken på att de som stod närmast nu är främlingar. Att de försvann, lämnade och gick vidare. Jag står kvar i glömskan. Jag såg minnen i mitt rum.

Du låg bredvid mig på sängen en sen sommarnatt, vi rörde inte vid varandra. Bara låg där. Ingen lampa tänd, bara månens sken genom fönstret som gav tillräckligt med ljus för att se din siluett bredvid mig. Vi lekte en ordlek, tyst, som viskningar. Skrattade ibland. Din telefon burrade till: Mamma "Dags att köra hem nu" 04.00. Du försvann för kvällen och två månader senare var du borta ur mitt liv. Vi säger hej ibland.

Jag såg dig sitta på min soffa och skratta åt mig "Tänkte du sitta på golvet hela dagen eller?". Jag såg dig luta dig över mig för att mjukt och stilla kyssa mina läppar till ljudet av Trojas marcherande män. Men du försvann ur mitt liv och du gick vidare. Att du försvann var delvis mitt förslag och jag har också gått vidare, men jag har inte glömt.

Jag såg dig stryka med handen över min rygg medans jag slumrade lätt i ditt knä. Jag vaknade till och skjutsade dig till tåget 01.35. Vi kom precis i tid och du kommenterade något i stil med "Bra timing". Du var min bäste vän, jag har förstått det nu. Du vet hur dom säger "You don't know what you've got until it's gone". Du är borta nu, du hör av dig ibland när du saknar henna för mycket eller när du behöver råd. Du har gått vidare, du behöver mig inte längre. Men jag saknar dig, mest av alla.

the other girl

I'm not the girl you fall in love with
and I'm not the girl you watch walking down the street
I'm not the kind of girl you'd like to marry
but I'm the girl you call in the middle of the night to get some company
I'm the girl you ask for advice in hard decisions
I'm the girl you talk to when everything is getting messy
but the girl you forget when life gets well
I'm the girl you think you know but you really don't have clue

fint

fint är perfekt samspelade toner i en symfoni av vackra ord och sommarkvällar, en sliten brygga och nakna ben. En solnedgång som ger perfekt mängd ljus för att bara det extraordinära skall synas

gör ingenting av ren artighet eller för "gammal vänskaps skull"

prata inte med mig om du inte vill
fråga inte om du inte uppriktigt undrar
gör ingenting för att du måste, för att få mig att må bättre
gör ingenting av ren artighet, eller för "gammal vänskaps skull"
det gör det bara värre
jag vill inte vara till besvär
jag vill inte bedröva dig med mina orelevanta tankar
jag vill inte vara ett plåster som aldrig släpper
ingenting är som förrut och här sätter jag punkt.


är det här okej


Låste in mig på toaletten och grät, tyst så att ingen utanför skulle höra.
Lugnade ner mig, torkade tårarna och gick ut.
Samlad och säker.
Jag ser trött ut coh jag känner mig livlös.
Som om jag inte sovit något alls, men det har jag.
Jag sover mer än jag vanligtvis gör.
Jag har mindre i skolan än jag vanligtvis har.
Ändå ser jag ut som en utbränd 40-åring och har tappat all ork.
Vissa kvällar gråter jag mig till sömns.
Ibland gör det så ont i mig, som om någon punkterar mitt hjärta med en kniv.
Som om någon ständigt kämpar emot mig.
Som om någon gör allt i sin makt för att jag inte skall orka.
Som om någon är rädd för vad jag kan åstadkomma om jag får blomma ut i min fulla potential.
Gud hjälp mig.

.

försvinna
ge upp
flytta söder


your heart goes, gagong gagong.

In the end, it's your heartbeat that makes you move.
Your heartbeat is like the rythm in your favourite song, gagong gagong.
Your heartbeat is the rythm of your life.
When it gets too much, stop and listen, gagong gagong.
The rythm will show you when to make the next move, how to dance.
Gagong, gagong.


gör hela världen besviken

jag har gått omkring och trallat i min egen värld
inte brytt mig alls, inte ens lite
sen bham!
hej, jag är tjock
borde sluta äta
fast det förstås
det kan jag inte
såvida jag inte går och blir deprimerad
det skulle funka
eller börjar träna
men när, var, hur?
pfft, inte nu
inte här och jag vet inte hur
hej, jag är ful

RSS 2.0