Han gick i slow motion

Jag gick till matsalen, skrattandes med fina klasskamrater. Fick syn på honom precis när han gick ut genom dörren. Spelade ovetande och fortsatte mitt skämt. Precis när vi möttes var jag mitt i ett skratt och hann inte hälsa men jag log, hela jag log och jag mötte hans blick. Han tittade rakt mot mig och han log. Precis som om han väntat på att jag skulle vända min uppmärksamhet mot honom. Han var sötare än vanligt i sin jeansksjorta uppknäppt och vit t-shirt under. Precis när våra blickar möttes var det som att världen stannade upp, eller i alla fall gick i slow motion. Jag blev helt varm i kroppen och tänkte direkt på min tråkiga outfit och mitt gråa ansikte. "Attans att vi skulle mötas just idag, jag är inte ens hälften så snygg som han ju". Men jag kan inte låta bli och fundera på om din värld också saktade in eller om det bara var min. Var leendet menat till mig och hade du väntat på att jag skulle rikta blicken mot dig eller var det bara ett sammanträffande? Jag gissar på alternativ två, lika bra att inte få några förhoppningar men just nu tänker jag leva på de där två sekunderna som våra blickar möttes i februarisolen utanför matsalen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0