stark, som en man.

Det har alltid funnits där tanken om att aldrig visa sig svag. Alltid vara stark, alltid. Gömma sina tårar, aldrig visa sårbarhet. Aldrig visa att jag är behövande av någon, jag är självständig. Vissa grejer börjar släppa men fortfarande surrar orden i bakhuvudet "Var stark, var stark". Som en man. Aldrig gråta inför någon och att säga "jag älskar dig" är något av det svåraste som finns. Jag får inte lov att vara kvinna. Jag har länge funderat på om det är mina egna krav eller omgivningens. Jag tror det är både och. Jag har alltid varit lång och stor, större än majoriteten av de andra tjejerna. Jag har aldrig fått vara den lilla söta flickan i flätor. Jag har alltid varit stark fysiskt och psykiskt. I juldramat som liten fick jag spela Josef och min bästa vän som var liten, smal, söt och blond fick spela Maria. Jag var aldrig Lucia, inte en enda gång. Jag har alltid varit medveten om att jag inte levt upp till samhällets krav som "kvinnlig". Jag var aldrig sådär söt, liten och oförsvarbar. Därför krävde jag aldrig att få lov att representera det heller. Det passade sig inte att en lång, rund flicka representerade det som var flickigt och därför gjorde jag aldrig det heller. Dessutom var jag uppvuxen med killar. På släktkalasen var det inga fridfulla tysta lekar utan "jägare och vargar" eller "tjuv och polis". Jag var aldrig prinsessa i någon saga, inte ens min egen. Jag har många gånger fått höra att jag inte är som alla andra tjejer, att jag är en av grabbarna, att jag är manlig eller att jag är något sådär mitt emellan. Till viss del har jag uppskattat det, att killarna ser mig som en i gänget. Men vem faller för någon som är en i gänget? Vilken man faller för någon som inte behöver försvaras? Vilken man faller för någon som aldrig visar sårbarhet? Vilken man faller för en kvinna som aldrig gråter när någon ser på? Vilken man faller för någon som inte representerar kvinnlighet? Men jag är sårbar, jag är inte alltid stark, jag längtar efter att någon ska vilja försvara mig, att någon visar att det är okej för mig att vara kvinnlig, jag vill vara prinsessan i en saga. I alla fall i min egen saga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0