Ett hjärtas önskan

Är så rädd för att falla. Falla hårt. Att inte kunna resa mig igen, rädd för svaga knän och tankspriddhet.
För att fastna för länge med blicken. Rädd för leenden och gnistrande ögon. Rädd för att allt ska skölja över mig som ett plötsligt sommarregn. Rädd för händer som lockar och ord som värmer. Jag är rädd för melodier som väcker känslor och för att fjärilarna i magen återfår liv. För vad händer då? Om allt det där sker vad händer då? Jag kan inte annat göra än att be en innerlig bön om vägledning och beskydd. Amen.

du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta

"Det var en komplimang. Du är rättvis, smart och godhjärtad. Det är sådana poliser vi behöver. Jag vet inte. Det är inget för mig i alla fall." Och komplimangen från idag efter alla dessa år, den värmer innerligt.


jag kommer aldrig sluta drömma

även om jag tusen gånger begravt drömmarna kommer jag att gräva upp dom tusen gånger om.

what makes me so easy to walk away from

It hurts, Aching. I wonder what makes me so easy to walk away from. What makes me so easy to stop care about. What makes me so easy to forget. I've let people in and I've seen them walk away. Leaving me hanging and wondering. I've heard their words, I've listened to their stories. I've opened up, told them who I am, told them about my scars. Then they're just not the same anymore. They stop calling, they stop texting. Most of all they stop listening, they stop caring. So here I am and I can't help wonder if anyone really knows me. If anyone really cares. If anyone really is going to stay. What if everyone leaves, one by one. And sometimes I can't help wishing that my smile hurts for everyone that left. Just as much as it hurted me when they turned around. But I would never tell them, I would never ask. No, because I still hope that they will come back and I'm trying to always keep my doors open. I'm not sure if they are, perhaps I've closed them all. I don't really know.

Kära Gud

Gud kom bli mitt allt. Var mitt liv. Var mitt hjärta. Var mina tankar. Lär mig älska som du gör och lär mig handla så som du gör. Ta bort det som jag skapat själv. Riv muren jag byggt upp. Slå sönder tankar som bryter ner. Påminn mig om och om igen om det liv du skapat för mig. Påminn mig om naturens perfektion och stjärnornas skönhet, påminn mig om dina händers verk. Varje dag. Påminn mig om hur oändligt tacksam jag är för mina vänner och min familj. Hjälp mig att ge tillbaka kärlek, omsorg, omtanke, förståelse, överseende, tålamod. Allt det som jag får. Gud kom bli mitt liv. Led mina fötter rätt och håll mitt huvud högt. Hjälp mig hålla fokus på det som bygger upp, på det som är gott. Det är min bön idag, imorgon och för all framtid. Gud kom bli mitt allt.

dumheter

Jag har varit duktig idag. Snart klarat av en hel dag i skolan utan att falla för frestelsen att sjukanmäla mig. Jag satt och noga övervägde valet imorse men bestämde mig till sist för att bege mig till skolan. Under dagen har små illamående-attacker fått tankarna att börja hitta på ursäkter för att åka hem och sjukanmäla mig. Jag har inte gjort det och nu är det bara en lektion kvar. Duktig tjej. Helt sjukt att jag berömmer mig själv för att vara i skolan, det är väl en självklarhet.

kär

Jag är så kär i önskan att bli kär. Sådär på riktigt.

centrimetrar som ställer till det

På vägen hem sa min vän "Hanna, jag tror den där A gillar dig. Det såg man i hans ögon när han tittade på dig". Jag skrattade och sa "nej det tror jag inte". Men jag hade också lagt märke till hans blickar. Jag hade också reflekterat över att han slängde upp mig på ryggen och snurrade ett varv. Att han tog min hand, kysste den och ledde mig in på dansgolvet. Att han dansade med mig. Att han låtsas-sjöng till mig i en kärlekslåt och än en gång tog min hand. Att han när jag skulle gå sa "snälla kan jag inte få göra en såndär riktigt gentlemanna-resning på dig", visst svarade jag och satt kvar. Han lyfte upp mig i sin famn och halvvägs ut sa jag "min väska!", "Jag har den!" svarade han och bar mig ända ner för trappan. Släppte ner mig och räckte över väskan. Men A och jag är ju bara vänner. Jag är ju dessutom en hel decimeter längre, ungefär.

RSS 2.0