Ett hjärtas önskan

Är så rädd för att falla. Falla hårt. Att inte kunna resa mig igen, rädd för svaga knän och tankspriddhet.
För att fastna för länge med blicken. Rädd för leenden och gnistrande ögon. Rädd för att allt ska skölja över mig som ett plötsligt sommarregn. Rädd för händer som lockar och ord som värmer. Jag är rädd för melodier som väcker känslor och för att fjärilarna i magen återfår liv. För vad händer då? Om allt det där sker vad händer då? Jag kan inte annat göra än att be en innerlig bön om vägledning och beskydd. Amen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0