How many goodbyes could you go through before you don't wanna say hello anymore

Hur många gånger orkar jag säga hejdå innan jag knappt orkar säga hej längre. Hur många gånger orkar jag gå igenom det här innan jag inte har något kvar att ge. Hur många gånger kan jag glömma hur mycket det gör ont och våga satsa igen. Hur många gånger kan jag tillåta mig själv att bli sårad. Hur många gånger.

moment 22

Jag tycker väldigt mycket om dig. Jag tycker väldigt mycket om när du håller om mig. När du tar min hand. När du kysser mig i regnet. När du kör bil och inte kan låta bli att snegla på mig. När du luktar sådär gott som bara du gör. När du blir irriterad på mig men inte förmår dig att bli arg. När du stannar upp och säger att jag är söt. När du försöker förklara något men aldrig hittar orden. När du skrattar. När du säger mitt namn. Jag tycker om dig. Men jag har svårt för att släppa taget om allt annat. Jag har svårt för att det ska vara bara du och jag. Jag har svårt för att begränsa mig. För att vara din. Jag önskar så att jag kunde bli löjligt oresonligt fånigt kär i dig, rakt upp och ner. För då hade det bara funnits du och allt annat skulle försvinna i mängden av brus. Jag tycker om dig mer och mer. Jag har svårt för att släppa taget om dig. Jag vill inte låta dig gå. Jag vill ha kvar dig här hos mig. Jag vill att du ska hålla dina armar om mig. Jag vill att du ska kyssa mig i regnet. Jag vill höra dig skratta och jag vill att du ska snegla på mig när du kör bil.

olika

samtidigt som jag mest bara vill vara med dig så vet jag att det inte kommer hålla. att vi är olika. för olika. jag vet att jag innerst inne vill träffa någon som tänker likadant, drömmer om samma saker, som tror på samma gud. du gör inte det. och innerst inne tror jag att du vill träffa någon som tror likadant som du, som vill samma sak som du. det gör inte jag. men du vill ändå vara med mig precis så som jag vill vara med dig.

om saker och ting varit annorlunda

Du hade varit ganska bra att ha nära ikväll. Krypa tätt intill och låta dig hålla om mig. Höra dig lova att allt kommer bli bra och sen somna lugnt.

det här är allt jag har

Jag är rädd, livrädd. För, ja men du vet, att inte räcka till.

hjärtat börjar slå

Vilsen. Han är världens gulligaste, gjorde nästan hela min läxa åt mig idag. Han tänker bjuda mig på middag på lördag och kallar mig "kära du" konstant. Ordentlig kille, gillar öl lite för mycket men klär sig i skjorta konstant. Sen är det han andra, som kallar mig gullet. Han som bor för långt bort och som pratar om att krypa ner under mitt täcke. Han som vill vara nära mig. Han som aldrig skulle komma tillbaka men som dyker upp redan nästa vecka. Han som är nykterist och som klär sig i t-shirts, ibland flanellskjorta. Ingen av dom känner dig Gud. Det borde vara anledning nog till att inte gå vidare med någon av dom. Jag känner mig vilsen. Jag känner mig oärlig, mot båda två. De vet inte om varandra. Jag vet inte hur de hade reagerat. Jag vet inte vad de vill få ut av mig. Jag vet inte vad jag vill få ut av dom. Men jag tror jag börjar tycka om honom, lite för mycket.

hallå, du tappar fokus

Alltså det är helt stört. Inte alls bra. Att jag så väldigt gärna vill hitta någon. Bli kär. Hålla handen. Få bekräftelse. Det är inte bra att tänka på det så mycket. Och det är inte bra att de som lockar är utanför kyrkan. Men kyrkliga killar är inte lika intressanta, inte de som jag har träffat i alla fall. Det är ju tur att jag tycker så illa om min kropp att det håller mig tillbaka, räcker ju att jag ska leva med det här.

trams

Vad gör man när man inte vill? När allt inom en skriker "JAG VILL INTE". Ska det vara så? Ska det kännas så? Är det så för alla som går i skolan? Är inte det fel? Jag borde vara motiverad till att plugga. Jag borde känna att jag bygger min framtid. Istället känner jag att jag gång på gång förstör den genom att inte nå högst upp. Dit all vill nå. Dit alla andra når, utom jag. Jag vill inte, jag vill verkligen inte.

Hej Tomten

Jag skulle vilja bli kär, kan du fixa det på nordpolen? För det hade liksom varit bästa julklappen, bara ett litet tips sådär.
Kram
Hanna

klok kille

en sak ska du veta hanna
the best way to predict the future is to create it
och when you want it as much as you want to breathe, you will succeed

jag vill inget hellre än att låta bli

Han suger åt sig och lämnar inget kvar. Att jag ens tänkte tanken, jag vill inget hellre än att låta bli. Det kommer aldrig att bli så, jag vet det nu. Jag tänker inte låta mig bli nedragen i samma hål som han. Jag har varit där och jag vände.

hanna-trött

vill bli av med de där jag-mår-bra-kilona
vill köpa självdisciplin och motivation på ica
vill få tillstånd att köra bil
vill klara av något

drömmer på franska

Vill åka bort och kanske aldrig komma hem. Jag vill se nya platser och lära känna mig själv. Klara mig på egen hand och prata ett helt nytt språk. Träffa nya ansikten och knyta kontakter över gränser. Lära mig dricka vin, prata fint och fota eiffeltornet i alla vinklar. Spatsera runt Montmartre och gå på gudstjänst i Sacre couer. Visa världen att jag lämnat och aldrig kommer tillbaks. Tänker le på varje bild och skicka söta vykort då och då. Jag vill att de ska veta att jag klarar mig ändå.

utan komplikationer

Jag vet inte om du hör, jag vet inte om du ser.
Jag vet inte om du vill, eller om du ens har tänkt.
Men jag vet att du bryr dig och det är allt som spelar roll.
Jag vill bara vara med dig, utan komplikationer.
Utan tryckande tystnader, utan förväntningar, utan beröring, utan kodade rader.
Bara vara, tillsammans. Du och jag, inget vi och inget oss.

klockan är för mycket för sånt här

Jag tror jag håller på att bli galen. Förlorar lite av mig själv igen fast på ett annat sätt. Förälskar mig stup i ett. Längtar så efter att få älska. Jag har en sådan stark vilja inom mig att få uppleva såndär riktig kärlek som man ser på film, läser om, som man drömmer om. Det slår mig ibland att jag nog aldrig upplevt det. Jag har mina historier, det har funnits killar i mitt liv men inget av det har känts äkta. Inte såhär i efterhand i alla fall. Men det hela är blandat med rädsla. Rädslan av att vara otillräcklig. På egen hand klarar jag mig fint, då klarar jag mig bra. Men, om någon annan skulle leva tillsammans med mig. Jag är rädd för att inte vara tillfredställande, för att inte vara tillräckligt vacker, tillräckligt kvinnlig, tillräckligt älskande, tillräckligt tillgiven. Rädd för att vara allt det där som jag tror mig vara. Rädd för att min rädsla omedvetet hindrar mig från att ha något som jag skulle kunna ha. Rädd för att jag aldrig kommer hitta en plats där jag känner att jag vill va. Rädd för att vara lyckligt ensam fast ensamt längtande. Rädd för att hamna i fel famn, igen. Rädd för att falla för djupt i min egen grop och inte hitta tilbaka. Sen finns det det där andra. Jag har hamnat fel förrut varför inte hamna fel fler gånger längs med vägen. Då skulle mina tidigare felsteg inte vara lika pinsamma därför det är sånt jag gör. Sånt som händer. Och ett litet snedsteg lockar ibland mer än att hitta en fast punkt. En stund av spänning, fnitter, fjärilar i magen, tillfällig lycka, intimitet och sedan total frihet. Jag är rädd för de tankarna också.
Men jag vet att jag ska sätta min tro till Gud och förlita mig på att han har någon förberedd för mig, fast det är svårt att låta bli ifrågasätta varför Gud inte skapade mig som tillräcklig från allra första början. Tillräcklig för någon att älska livet ut.

begär

tänker, drömmer, längtar, glömmer
allt i ett, snurrar runt runt runt

God have your way

I have these moments when I fall in love with you then there's those times when I really don't want anything to do with you at all. You entertain me, you annoy me, you make me smile and you make me cry. You're all that I am not and you're far from what I've been looking for. Maybe that's why you'd be good for me and I'd be good for you and maybe that's why it would all end up in misery after having a really great time though. Cause I believe we would have a lot of fun, for a while at least.

krig

Jag vet inte längre vem jag är. Vem jag vill vara eller vem jag försöker vara. Vill inte. Varför är det så svårt att tro?

om du inte fanns vad vore jag då

du måste finnas

foolish

Somehow I keep thinking that life's gonna get better. That I will be prettier, thinner, happier, nicer and in love. Somehow I keep thinking that something big awaits me even though my grades suck and I don't have all the money. Somehow I believe that I'll get a great life, a life out of the ordinary. I don't really know what it is that makes me believe that I of all people would succeed, but I do.

RSS 2.0