Livet i Oslo rullar på. Jag jobbade både idag och igår. Ingrid drog med mig till Bugges efter jobbet igår och vi käkade de godaste burgarna, avslutade med kuddkrig och sedan filmhäng i kollektivet och idag har jag druckit te med Jessica och hängt med mina fina sambos. Jag lever, skrattar, pratar, umgås och allt är som vanligt, fast ändå inte. I hjärtat finns en ständig klump av sorg och en oförmäga att förstå vad som egentligen har hänt. För ett ögonblick tänker man på något annat och fylls upp av nuet men sedan finns det där igen, det ofattbara. Det där som man helst inte vill uttala eller sätta ord på. Jag saknar gänget något enormt just nu och tanken på att vi inte längre är en komplett skara, ja den går inte att ens förstå men kanske är det först när man ser dem och sorgen som även de bär som det sakta men säkert kommer att sjunka in. Det hela känns så väldigt absurt och overkliget och jag har svårt för att veta vad jag egentligen tänkte skriva.