Längtar sådär grymt mycket efter att termometern ska visa varmare grader så jag kan dumpa vinterjackan och låta solen värma mitt bleka ansikte. Det där med att se ut som en död fisk är inte så roligt längre och jag är trött på att klä mig som en sonkis.

 

Av en slump råkade jag trycka in mig på Timo Räisänen och nu är jag fast. Alldeles för längesen jag lyssnade på den snubben. Så bra! Tips lyssna på "Without you" finaste på länge.

Det var faktiskt henne jag inspirerades av när jag klippte av håret sist men såklart blev det inte ens hälften så fint som det är på henne. Hon lyckas alltid. Hade inte tackat nej till hennes garderob. 

ÄNTLIGEN!

(för alla ängsliga läsares skull kan jag avslöja att bilden togs i stillastående läge)

Det allra sjukaste idag var när pappa räckte över bilnyckeln och sa "Gör inte av med den bara".
Jag har sovmorgon imorgon och för en gångs skull kommer jag att kunna använda den till att just sova. För jag kan ta bilen in till stationen alldeles själv. Jag behöver inte passa mammas jobbtider eller åka med de tidiga dryga bussarna. JAG HAR TAGIT KÖRKORT. Sjukaste någonsin, jag känner mig ganska vuxen om jag ska vara ärlig. Bara tanken på att jag kommer sitta själv i bilen på väg till tåget imorgon ger mig nästan rysningar. Läskigt men så himla härligt. Saker och ting börjar falla på plats and I like it.

Chillar med Linus. Diskuterar livet. Fin måndag.

Chillar hos Mauuliin. Jecklan har lämnat oss, hon tröttnade på vårt trams. Snyft. Tänkte bara säga hej, nu ska vi se Perks of being a wallflower. SUCKERS! Fast Malin ska testa termobyxor först, over and out.

Jag har min tro och den svajjar lite ibland. Precis som allt annat i livet. Det går upp och det går ner men jag har alltid min tro. Med min tro menar jag att jag tro på att Gud skapade världen och att hans son dog för dig och mig på ett kors. Jag tror också på det som står i bibeln. Men  jag tror att den i första hand ska användas för sitt eget liv i sin egen situation. Det jag oftast får frågor om angående att jag är troende är vad jag tycker om saker och ting. Vad man får lov att göra och vad man inte får lov att göra? Varför är det som det är? Det är många frågor och jag har få svar. För jag vet inte allt helt enkelt, jag är bara en vanlig människa som alla andra. Jag tror för att jag har sett Gud göra under i mitt och andras liv. Det är upplevelser ingen någonsin kan ta ifrån mig och därför väljer jag att tro. Inte för att skapelseberättelsen är så fascinerande eller för att alla levnadsråd är så enkla att hålla. Tro mig, det är inte så enkelt. Just för att jag är en vanlig människa anser jag mig inte heller ha rätten att avgöra vad som är rätt i ditt liv och din situation. Om du tror på Gud och väljer att leva efter hans ord är det mellan dig och Gud vad som är rätt och fel. Jag som kristen har ingen befogenhet att varken dömma eller tro mig ha alla svaren. Jag vet att jag inte följer alla bibelns levnadsråd, för jag kan inte. Dessutom tror jag på det som Jesus säger att det största budet är att älska sin Gud och sin nästa som sig själv. Som kristen bör jag alltså vara kärleksfull och godhjärtad, allt annat än dömmande. Även här vet jag att jag flertalet gånger misslyckas men jag försöker. Att vara kristen handlar inte i första hand om vad som är rätt eller fel. Det handlar om att älska varandra och att älska Gud, sen kommer handlandet ofta på köpet.

Åh, jag längtar sönder. Snart är det jag, Jecklan och Mumfords i köpenhamn. Wiih.

Sista jullovsdagen på mitt sista jullov. Som vanligt sitter jag på golvet nedanför soffan med en kopp te. Paul McCartney spelas på spotify. Chatten på facebook används flitigt och jag scrollar upp och ner på tumblr. Borde kanske gå lägga mig istället, för att få tillbaka någon form av rutin men näe. Jag trivs bättre här.

2012 har varit ett bra år och det är mycket som har hänt. Highlight of the year måste jag nog säga var de sjutton dagar som jag och mina resepolare spenderade i Indien. Det går knappt en dag utan att jag tänker tillbaka och längtar efter att uppleva något sådant igen. Men just nu blickar jag framåt och peppad går jag in i det nya året. Jag har en känsla av att det här kommer bli något alldeles extra. I februari är det dags att flyga till Bradford och Leeds med gänget, i mars blir det soliga dagar på Lanzarote med familjen, i april har jag och Jecklan fixat biljetter till Mumford and Sons, i maj börjar studentförberedelserna och i juni smäller det. Värsta festen. Resten av året är som en oskriven bok, jag har ingen aning om var jag befinner mig i september och jag gillar't! 2013 kommer bli bra, riktigt bra.