Igår var det en vecka sen vi kom hit och jag ska ärligt erkänna att igår ville jag bara åka hem. Att söka jobb är inte det roligaste som finns direkt, ingen självförtroende-boost om man säger så. Det kändes som att jag bara hade förlorat på att åka hit men sådana dippar har man ju ibland, i det långa loppet kommer det vara värt det. Att ingenting här är som det jag är van vid vägde nog också in. Jag är uppvuxen i ett stort hus på landet med mitt eget rum och min lilla familj på fyra personer. Här bor jag i en storstad i en liten lägenhet med tretton andra och delar rum med två stycken. Det är mer krävande än vad man tror även om vi har det himla roligt så finns det stunder då man önskade att man bara kunde försvinna undan för sig själv i lugn och ro. Det funkar inte riktigt. Troligtvis blir det lättare när vi fått jobb och spenderar mindre tid hemma, om vi nu får jobb men jag håller hoppet uppe! Just nu är inte bästa tiden för att söka jobb här och de flesta behöver inte folk förrän till jul men är man ihärdig så ska det nog gå vägen. Och att åka hem nu är inget alternativ, så för er som fick upp förhoppningarna i början är jag ledsen att säga att jag blir kvar här ett tag till.