liten påminnelse om hur det känns när första snön faller
nyårslöften
Jag kommer nog aldrig att sluta förundras över vart livet tar en. En vän frågade för ett tag sedan om jag hållt mitt nyårslöfte för det här året. Jag hade bara ett - att 2014 skulle bli ett stabilt år. Med betoning på stabilt. 2013 hade haft sin turbulens och skakat om rejält på alla möjliga vis på i princip alla plan i livet och min enda önskan inför det kommande året var att jag skulle få stå med båda fötterna stadigt förankrade i marken. Mindre kaos, mindre tvivel, mindre virvlande tankar, mindre ångestfyllda beslut. Men någonstans glömde jag nog bort att jag inte kan lova mig själv en ny personlighet och jag kan heller aldrig lova mig själv att livet inte kommer att innebära oväntade saker. Jag fick ingen ny personlighet och livet blev knappast mer stabilt, för livet gör liksom inte som en säger till det (och inte jag heller för den delen, suck). 2014 har varit ännu ett extremt lärorikt och roligt år men också ännu ett jobbigt och omskakande år. Men ändå så står jag här ett år senare och känner mig trots allt lite stabilare. Med tid kommer liksom också insikt. En insikt om att det faktiskt är såhär jag fungerar och en insikt om hur jag ska hantera det. En insikt om att livet aldrig kommer sluta förvåna och överraska och den dagen det gör det, den dagen kan jag lika gärna packa väskan och fara upp till himlen. Saker och ting blir aldrig som en tänkt men det kan bli himla bra ändå. Mitt löfte för nästa år blir nog helt enkelt att inte ha några löften. Utan låta livet ha sin gång som det ändå alltid har. Och gå på känslan.
ocean - 1987
nu är det jul här i vårt hus
Sju plåtar lussekatter, 2 plåtar kolakakor och en flaska glögg. Julmusik och adventsljus, i kaminen knastrar brasan och i det lilla huset i Hänninge är det frid och fröjd.
en fredag
Uppgivenhet
Såhär kvällen innan terminens sista tenta är en ju lagom taggad på livet i allmänhet. Så himla trött och känner att nu får det vara nock. Dagens sista (men långt ifrån enda) kopp kaffe och sista genomgången av sammanfattning, snart är det över.
Bland socialpolitikens termer och begrepp
Dagens plugg-mode. Jag vet inte om jag behöver skriva så mycket mer.
Video games - lana del rey
Hängde med ett gång grabbar i Malmö, käkade gott och spelade tidernas spel på Pixel Café. Sjukt nördigt men hemskt trevligt trots att jag var allmänt jättedålig.
Du kommer över det
comptine d'un autre été
Det här är fortfarande ett av de bästa soundtracken som någonsin gjorts, Yann Tiersen är ett geni. Detta (och Tiersens alla andra album), en kopp kaffe och en inlämningsuppgift angående makt inom socialt arbete, jaa det är ungefär vad min dag består av. Och juste, GOODBYE LENIN! är också ett sådant där mästerverks-soundtrack som snubben komponerat ihop, just sayin'.
jag är en gråskala, du är en regnbåge
Jag ser att ni fortfarande kikar in här och jag känner mig smickrad av att det finns några nyfikna själar där ute som intresserar sig för mitt liv. Men det händer liksom inte så himla mycket, det är inte särskilt mycket mer extraordinärt än någon annans. Jag pluggar, går på föreläsningar, dricker kaffe, tjaffsar lite med föräldrarna, umgås med vänner, drömmer, skrattar, gråter, sover och så går det runt. Dagarna går. Nu låter det kanske som att jag tycker att livet är tråkigt, det vore fel att säga men jag har väl bara inte känt för att skriva om det här. Nu gör jag uppenbarligen det i alla fall men ni hajjar poängen.
