Street food är det absolut bästa du kan äta här. Det är så himla gott och betydligt billigare än restauranger. Det är alltid spännande att se vad en får fram på tallriken (om en ens får en tallrik) men se till så att du väljer ett street food ställe dit locals går så blir du nästan aldrig besviken. Det är dessutom också ett perfekt sätt att faktiskt uppleva genuin vietnamesisk kultur. Ovan ser ni en av alla fantastiska måltider gatorna har bjudit på och Cecce tillsammans med Emma och Peter som vi träffade på båten till Ha Long Bay.

Snart är vår tid i Vietnam slut och vi har endast två stopp kvar. Som detta landet har imponerat på oss. Så otroligt många vackra vyer och fantastiska människor. Kaffet är dock inget vidare, bara en förvarning ifall du tänkte åka hit. Vilket jag tycker du borde, helst imorgon.

Inte ens i sydostasien. De tre senaste dagarna har jag varit brutalt illamående och knappt orkat äta något alls. Igår fixade min kropp inte ens att stå på benen och jag låg sängliggandes större delen av dagen. Idag trotsade jag min konstiga åkomma och hängde med ut på äventyr ändå. Fake it til you make it. Inget får en dock att bli så ynklig som att vara ensam och sjuk långt hemifrån. Igår var nog första gången som en viss hemlängtan faktiskt slog till. Att vara här får en verkligen att inse hur mycket jag faktiskt tycker om och uppskattar hemma, Sverige, min familj, min hund, svensk mat, vänner osv. och i ynkliga tillstånd förstärks allt det där oresonligt mycket. Men hur ynklig jag än må ha varit har jag ännu inte känt att jag skulle vilja åka hem, jag är inte klar här än och jag vet att efter en vecka hemma lär jag längta efter nästa resa igen. Det är ju lite så vi människor funkar, aldrig helt nöjda och alltid tankarna på nästa grej. Det gäller att hitta balansen, behålla drivkraften och samtidigt uppskatta detta nu.  

Ikväll spenderar vi tredje natten här i Dalat och på Family Guesthouse. Och det är verkligen ett FAMILY guesthouse. Personalen är så härlig och alla som bor här är deras sisters and brothers. Varje kväll klockan fem lagar Mama en gigantisk middag till alla gäster som klämmer in sig i ett litet litet rum runt två låga långbord. Tallrik efter tallrik med vietnamesisk mat langas ut från det minimala köket och vi slänger i oss allt som ställs fram. Så gott! Om ni någonsin besöker Dalat, som för övrigt är en ganska gullig stad uppe i bergen med mycket blommor, så äre här ni ska bo! Passionfruit drinken är dessutom helt makalös.

Att planera insåg vi ganska snabbt var en onödig grej, inget blir ändå som en tänkt sig. Det finns också en fantastisk frihetskänsla i att inte planera, att inte veta exakt hur dagarna kommer att se ut eller var de kommer att spenderas. Att inte planera mer än ett ställe i förväg är också ett sätt att uppskatta platsen en befinner sig på just nu. Vi tar verkligen varje dag som den kommer. Slår upp kartan och undrar vart vill vi åka härnäst?