”Livia, när jag nu talar till dig är det sommaren 2016 och du är fyra år, och du har viktigare saker för dig än att lyssna på det här, som att ställa till med kalas i ditt Muminhus, eller bada dockorna i handfatet. (…..)Men så kommer dagen då jag inte längre är kvar i livet, och behovet att söka i ditt och mitt förflutna kommer vara en del i ditt sätt att hantera din gränslösa sorg. Och där, precis då, i något arkiv, kommer du hitta denna inspelning och du kommer att lyssna.”