Det var första måndagskvällen i december. Staden låg slumrande och enda tecknet på liv var dess tusen tända lampor och någon ensam vandrare här och var. "Kom, jag har alltid velat testa en sak" sa hon och gick i förväg. Jag följde efter henne ut mot havet. "Hoppas ingen ser oss" sa hon och gick fram mot ett litet förvaringshus längst ut på bryggan. Efter flertalet försök och höga skratt lyckades vi klättra upp på taket. Det gick hål i mina byxor och en bit bort stod en äldre dam och betraktade oss förfärat men det var det värt. Vi satte oss ner och såg ut över det stora blå. På andra sidan tindrade en annan stad, inte vår stad. Den tindrade bakom oss. Kyrkklockorna ringde och det låg en härlig känsla av jul i luften. Där satt vi och nynnade på en egen komponerad låt "yolo maddafakkah" och njöt av tillvaron. Livet i Oslo.