everything looks better with paint

Jobbar jag på förskola eller konstakademin? Ingen vet. Detta är alltså vad jag har gjort idag.

hola amigo

Jag har tagit många tågselfies genom tiderna men det här är nog den allra bästa. Där satt jag, helt själv.
 

underligt vardagligt

// Jobbar, jobbar, jobbar. Dagdrömmer. //

Je ne sais pas

 

var tog vintern vägen

Alla verkar så himla glada för att vi inte fått någon vinter, som om vi "haft tur" iår. Jag förstår det inte alls, vintrar som denna får mig att sakna vintrar som den på bilden. Alltså riktiga vintrar. En annan aspekt är ju också att 2014 varit det absolut varmaste året hittils och de andra år som ligger på topp 10-listan för varmaste år har nästan samtliga inträffat sedan 2000. Säger det ingenting? Ingen varningsklocka som ringer? För mig ringer det typ 10st.

Min gata

Det gäller på nått sätt att se det fina i allt, till och med det fina i den där gamla vägen som leder hem. Den där vägen som en vandrat på från bussen alla regniga eftermiddagar, samma väg som en kört lite för fort på alla stressiga morgnar till tåget. Den där vägen som är min gata.

never mind, i just gave you my world

Jag kan sitta i soffan framför den här i timmar, jag och hunden. Det är typ det enda jag har gjort sen jag kom hem från jobbet. Förskolebarn tär på krafterna. Men det är något visst med eld alltså, fängslande på nått vis.

le bonheur


on a shoestring

Den här bibeln kom på posten idag, lagom lunchläsning.

nobody puts baby in a corner

 

sophia grace got your back, know that

 
Sprider lite guurrl power feelings denna måndagkväll. Hahaha, menar såklart tisdag herregud Hanna....

Days who wander off

Jag är nu officiellt klar med mitt första år på universitetet. Godkända tentor och inlämningar och jag kan känna mig både nöjd och stolt. Det här gick far better än jag någonsin vågat hoppas på. Dags för nästa äventyr.

yet another christmas

Det märkligt det där med tid. Hur det redan känns som en evighet vi satt där runt bordet, hela familjen Ström och mormor & morfar på självaste julafton. Det var en väldigt lugn och rofylld jul, i princip såsom hela jullovet var. Lugnt och rofyllt. Passat på att träffa de finaste av vänner medan de var hemma en sväng. Nu har terminerna och livet återgått till sin vardag och alla har flytt på sina håll. Det är väl egentligen det jag tycker allra mest om med julen, klappar och julbord kan jag vara utan, men att alla kommer hem det är en rätt fin grej.

när saknaden blir fysisk

 
Det här med att sakna någon sådär så det riktigt värker i kroppen. Det känns liksom ända ut i fingertopparna, att någon fattas dig. Som om hela kroppen lider av en slags abstinens. Bara jag får se dig, höra dig, känna dig, röra dig. Kanske finns det ett botemedel på apoteket eftersom saknaden blir så fysisk. Ett piller mot krämpor orsakade av att någon fattas dig. Det är troligtvis den mest universella smärtan som finns, för ingen undkommer den. Alla har vi eller har haft någon att sakna. Det kanske är det som gör saknaden uthärdlig även om den känns extremt outhärdlig, att trots hur starka krämporna än är så finns det en glädje. En glädje för att någon fattas dig. För att det finns någon som fått betyda så mycket att hen är värd att sakna, sådär så det känns ända ut i fingertopparna.

oh dear lord

 

creativity is intellegence having fun - a. einstein

Det stod ett glas med färgpennor på skrivbordet här hemma och jag fick för mig att jag ville vara kreativ. Hur längesen var det inte en satt och bara ritade? Bortsett från mina dagar på förskolan i Oslo så typ en evighet sen. Jag letade upp tomma pappersark, satte igång en bra lista på spotify och ockuperade köksbordet med mina färgpennor. Och jag ritade, mycket. Jag ska erkänna att jag är ganska dålig och hade jag visat mamma hade jag troligtvis fått kommentaren "åh vad fint! vad är det för nått?"  men det var roligt och avslappnande att bara göra något. Inte sitta och stirra in i en skärm tills ögonlocken trillar ner. Det finns ändå något visst i att skapa något. 

Pardon my french

Det är inte mycket mer än mammas gamla tröja och en svart manchester-kjol med hängslen som jag bara inte kunde låta bli att köpa på en second hand.
 

beyoncé says goodnight

Live at Roseland, andra gången jag ser den här konserten. Fortfarande lika förundrad över hur fab en människa kan vara. På svtplay hittar du den i en vecka framåt.

Gott nytt osv

 

RSS 2.0