Idag är det frustrationen som tar över. "Ben kom hem nu, det räcker nu, jag orkar inte mer". Men han kommer inte. Jag lyssnar efter bilen på uppfarten, hans steg i trappan. Han kommer inte hem. Han kommer aldrig komma hem. Jag har så svårt för att acceptera att det inte finns något alls som jag kan göra för att han ska komma hem. Och jag får inte ro till att göra något annat. Idag är det frustrationen som tar över.