Jag har haft en relativt bra kväll. Käkat god middag hos fina vänner. Förat med roliga människor. Skrattat och lekt charader. Jag har dansat på nation hela kvällen till 2000-talets bästa pop. Jag sitter nu i mitt kök, lite lullig och väntar på att nudlarna ska bli klara. Men jag har tänkt på dig hela kvällen. Jag fattar inte att du inte är här längre. Jag fattar inte att du inte var ute och drack öl med dina vänner ikväll. Du var inte ute och dansa. Du sitter inte där hemma i köket och kokar nudlar för att bota morgondagens baksmälla. Jag fattar inte det. Du är inte på den här jorden denna fredagskväll. Du var inte här förra fredagen heller och du kommer inte vara här nästa. Vad finns det för rättvisa i det? Jag fattar inte.