Jag berättar i ett mail att min bror varit med om en bilolycka. Jag får i nästa mail frågan vad som hände med min bror. Jag vill svara att att han krockade men att det gick bra. Jag vill svara att han fick några skråmor men att bilen tog den värsta smällen. Jag vill svara att han hade tur och att han sitter här med oss idag. För en sekund känns det som att jag faktiskt har det alternativet. Att det finns där, en annan möjlig utgång. En annan verklighet. Det känns som att jag där och då kan välja. Jag skriver till sist "Han dog direkt vid krocken". Orden piskar mig rakt i hjärtat. Jag stannar upp och läser orden om och om igen. Det är som om han dör igen när jag läser. Som att jag inser igen vad som faktiskt har hänt.