Just nu drömmer jag om en katt.
En hund har jag inte tid med men en katt.
En del säger att katter inte har en personlighet, not true! När jag var yngre hade jag en egen katt som hette Pricken. Pricken tyckte inte om människor, han försvann så fort vi fick gäster. Han kom endast när jag ropade och han älskade att sitta på pappas axel. Han var lugn och gav aldrig ifrån sig ett enda ljud. Om Pricken trots allt blev arg och började rivas, skulle man klia honom under hakan då återfick han sitt lugn och spann så sött.
Vår senaste katt Sessan var dum i huvudet, riktigt korkad inte mycket mer att nämna om henne utom att hon var världens sötaste katt. Jag saknar att ha djur, uppvuxen med får och alltid haft en katt. Förrutom nu, suck.
Dessutom är katter väldigt fina djur och ack så mysiga.
I want one!