Jag vet att jag gnäller en hel del över skolan. Den är krävande, skolan alltså. Särskilt programmet som jag går. Internationella programmet är typ skolans stolthet, litegrann. Eleverna där är så duktiga, intelligenta, ambitiösa, utåtriktade och entusiastiska. På nått sätt hör jag inte hemma. Jag räknar aldrig in mig själv när någon av lärarna räknar upp alla fantastiska egenskaper som intarna innehar. Jag kommer inte gå ut gymnasiet med några toppbetyg, och det har heller aldrig varit mitt mål eftersom jag vet att jag inte klarar av att hålla den standarden. Inte på det här programmet i alla fall. Men jag tycker faktiskt att mycket av det vi sysslar med här på INT är intressant. Så även om jag inte går ut gymnasiet med några höga betyg kommer jag att ha en hel massa med bra kunskaper, en bättre och mer realistisk bild av hur världen faktiskt ser ut idag och har sett ut tidigare. Jag kommer ha en massa bra erfarenheter och jag kommer som Anton och Ola sa i början av ettan "vara den första ointelligenta intaren någonsin". Någon måste ju vara undantaget. Fast jag är inte ointelligent, jag har bara andra egenskaper än de som skolan värdesätter.
Bara på den här tiden av tvåan har jag lärt mig hur Vietnam har påverkats av alla stridigheter genom tiderna och hur de till sist blev självständiga

jag har fått förståelse för vad som egentligen hände i Rwanda under folkmordet 1994
hur dagens Indien ser ut

jag har bättre koll på USAs politiska system

and so on :)