Det är ständigt den där kampen när man står med en fot på vardera sida. När man inte riktigt vet och man känner att jag skulle kunna gå åt båda hållen. Någonstans måste man välja och det som känns rätt kanske inte alltid stämmer överrens med det som man önskar. Men jag är fortfarande jag och jag har fortfarande Gud. Så länge han är med mig vet jag att allt kommer att bli bra.