"Ta mig med dig!"

Kokte en kanna kaffe, packade picknick-korgen och drog ner till sjön. Sen satt vi där i det goa höstvädret och snackade om allt mellan himmel och jord tills vi knappt såg våra egna fötter längre. 

Avklippta jeans á la 90-tal och min absoluta favorit, mammas flanell från innan jag fanns.

 

Nu var det längesen jag skrev något vettigt här, en uppdatering om vad som händer i mitt liv liksom så ni slipper fråga nästa gång vi ses. Näe skämt å sido, mitt liv är en sorts övergångsperiod känns det som. Jag håller mig sysselsatt i väntan på annat. Jag började aldrig den där kursen på universitetet för jag kände bara att näe jag vill inte plugga så då tänker jag inte göra det heller. Där försvann min plan för livet och det kändes inte alls kul, jag hatar att inte veta vad som gäller. Jag har alltid sagt att så länge jag har något att göra så är jag nöjd men nu helt plötsligt stod jag där utan något alls. Jag har sett till så att mitt semestervik på kommunen har blivit en timanställning  och har litegranna kastats in i hemtjänsten som vikarie och det funkar helt okej. Det blir lite klirr i kassan i alla fall. Tanken är dock inte att stanna där så länge till, jag och Elin har planer på att fly Skåneland inom en ganska snar framtid men jag vill inte säga för mycket eftersom inget är helt hundra ännu. Singel och (arbets)sökande jajemen! Man skulle kunna tro att dessa instabila omständigheter gjort mig deprimerad (ja, jag har fått den frågan) men faktum är att jag är så himla taggad på vad framtiden har att komma med, klyschigt men sant! 

 

Emma kom över på kvällsmat och vi lagade spaghetti carbonara. Det smakade okej men såg inte jättegott ut direkt, haha. Mamma gjorde kräftskivehatt och Emma fick en med sig hem. Väldigt fina hattar!