Det blev för mycket. Orden bara snurrade. Runt, runt, runt. De till och med ekade. Men det var inte mina ord, det var deras. Allt det som sägs till en. Alla åsikter som andra uttrycker medvetet eller omedvetet. Jag ville bara stänga av. Dämpa ekot, stanna ekorrhjulet av snurrande ord. Jag kröp ner i soffan när alla i huset gått och lagt sig. Kokte en stor kopp te, satte på en halvjobbig film och käkade pralinerna jag fått i födelsedagspresent. Det fick tankarna på annat. Jag hängde knappast med i filmen, jag orkade inte alla pralinerna och teet gjorde mig kissignödig. Men det var skönt att bara vara och vara ensam. Eller rättare sagt själv, inte ensam.