Ibland gör det bara ont och man kan inte riktigt förklara varför. Antingen är det allt eller så är det inget. Det är svårt att sätta ord på, det där som gör ont. Det som ger en uppgivenhet om kvällen och det som gör det svårt att kliva upp ur sängen. Ibland tror jag att man kör sitt race och till sist träffar man en vägg, där det tar stopp. Det smäller och allt hinner ikapp en. Alla små tankar, känslor, händelser, ord som någonsin gjort litegranna ont formas till en enda stor fet klump. Som bara gör allmänt jätteont och man vill skicka iväg den med posten så långt det bara går. Men det är ju också en del av livet, det måste få lov att göra ont ibland. Även om det kan kännas outhärdligt så går det över. Tiden läker alla sår, eller åtminstone lindrar.