Jag har funderat lite över den här bloggens funktion och det finns nog inte riktigt någon funktion. Jag har mest kvar den för att den alltid har funnits där. Då och då bläddrar jag igenom de fyra (snart fem!) år som finns dokumenterade här. Helt galet vad många ord och bilder som jag har lagt tid på att lägga upp här. Men nu finns det liksom inte samma behov av att skriva av sig längre. När hjärtat värker så skriver jag oftast för mig själv. När  jag var i Oslo i höstas fyllde bloggen en uppdateringsfunktion för alla er som jag inte kunde träffa. Men nu, nu är jag hemma. Jag pluggar, träffar vänner och lever ett helt vanligt liv, ett bra sådant men ändå, vanligt. Jag kommer inte ta bort bloggen och förmodligen kommer jag fortsätta skriva lite då och då när jag känner för det men absolut inte på samma sätt som tidigare. Allt har sin tid och kanske att en börjar växa ifrån det här också, som allt annat.