Jag satt och stirrade på din dödsannons som sitter uppsatt med en klump häftmassa ovanför skrivbordet. Jag fäste blicken på slutdatumet - 30 september 2015. Jag försökte greppa det, försökte ta på det. Det är fortfarande nästintill omöjligt. Det översta datumet är så självklart, ditt födelsedatum hade jag kunnat rabbla i sömnen. Men så finns det ett datum till och det vill inte sjunka in. Det sitter där så konkret på väggen, så talande och ändå så främmande. Oavsett hur länge jag stirrar, det går inte att greppa. Det går inte att ta på. Du har ju bara ett datum.