Det här talet skulle jag egentligen hållt på hans student
Jag skrev ett tal till honom för jag hade lovat mig själv att jag skulle skriva ett till hans student. Jag ville göra det för honom. Jag skrev det kort och hastigt kvällen innan begravningen och jag fick aldrig tillfälle att läsa upp det. Men jag skrev det.
"Det här talet skulle jag egentligen hållt på Bens student.
Jag vet hur mycket han kämpat med skolan i alla år,
hur onödigt han tyckte det var med geografi
och hur oförenligt pluggandet var med hans image.
Jag vet hur olika vi var på den där punkten
och jag ville visa honom hur stolt jag var
över att han tagit sig igenom det.
Den tanken hade liksom redan slagit rot i mig
eftersom Ben alltid låg händelserna i förväg och studenten,
med allt som hör därtill, var ett vanligt återkommande samtalsämne.
Men det blev inte så. Det blev inte alls så.
Men Ben behövde inte ta studenten för att göra oss stolta,
för att visa oss att han kunde. Vi visste att han kunde,
och vi var och framförallt är stolta över honom.
Han växte så otroligt mycket de senaste åren.
Han växte för det första om mig, vilket nog
tog längre tid än han hoppats på. Men han växte som person.
Han tog ansvar. Han ställde upp. Han fixade.
Han brukade alltid fixa med mina vinterdäck
och vartenda år tjatade han på mig att jag kanske
skulle ta och lära mig det där själv varpå jag svarade
"varför då? Jag kommer ju alltid ha dig som kan fixa det åt mig".
För det är så livet fungerar,
vi tar för givet att vi har hela livet på oss.
Nu fick vi inte hela livet min lillebror och jag,
men jag fick honom och den inverkan han gjort hos mig
kommer vara hela mitt liv."
Kommentarer
Postat av: Anonym
Så otroligt fint Hanna! <3
Trackback
