aldrig glömma hur det känns

Jag drömde om honom inatt. Jag drömde att jag kramade honom och jag tänkte att jag skulle krama honom så hårt och länge att jag aldrig kan glömma hur det känns. Jag har sagt att sorgens tyngd börjat lätta lite, det har känts så senaste veckorna och jag känner hur jag de senaste dagarna fått äta upp det. Sorgen har varit precis lika tung som den varit innan. Allt som jag är längtar efter honom nu. Det har gått för lång tid. Jag behöver höra hans röst. Jag behöver att han skickar en ful snapchat-bild. Jag behöver att vi tjafsar om någon onödig grej. Jag behöver skrika "BEEEEEN!" sådär som jag alltid gjort när han spelat för hög musik eller bara varit allmänt irriterande. Jag behöver våra skämt. Jag behöver hans skratt. Jag behöver att han kramar mig alldeles för hårt och slänger mig över ryggen. Jag behöver hans tjat om sin bil. Jag behöver höra om hans planer inför studenten. Jag behöver hans närvaro. Jag behöver min bror. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0