Det skulle bli din tur imorgon. 3 år äldre, 3 år klokare. 3 år längre. Älskade Lillebror. Jag gråter mig till sömns om nätterna, tomheten är outhärdlig men det som smärtar allra mest ikväll är att du inte får uppleva din studentdag. En dag som de allra flesta längtar efter och du var en av dem som längtade efter den lite extra. Studenten var milstolpen. Planerna var stora. Du och kusinen skulle fira dagen ihop. Som ni båda kämpat för att komma till denna dag. Kusinen har gjort sitt bästa för att imorgon ska bli såsom ni planerade. Tomheten är outhärdlig. Imorgon är fortfarande Victors dag och jag vill tro att du tittar ner på oss från himlen. Men som det smärtar att du inte får fira dagen med honom. Som det smärtar att du inte får samma chans. Samma möjlighet till livet som alla andra studenter. Jag tror inte det finns någon smärta där du är, jag tror du är skonad från den men jag tror att du ändå velat vara här med oss. Imorgon skulle ju vara er dag. Ni skulle skina ikapp med solen. Imorgon får Victor skina för er båda. Älskade Lillebror. Så många gånger jag tänkt denna vecka "om allt bara hade varit som vanligt, som det skulle" och det gör ont att leva så.