en som borde vara glad
Här har vi en som borde vara glad. Som borde vara glad över en himla massa saker. Istället går hon runt och undrar om hon valt fel yrkeskarriär. Skulle hon sökt in till dramaten istället eftersom hon är så förbannat bra på att spela glad. Ångest, ledsamhet, nedstämdhet, ensamhet, oroad, stressad. Och ett hjärta som värker. Var. Är. Ben.
Jag vill prata med honom. Jag vill att han ska glädjas med mig. Vill dela allt som händer med honom. Älskade lillebror. Kanske är det bara inbillning, att ångesten, nedstämdheten, ensamheten, ledsamheten hade lättat bara han var här. Kanske projicerer jag alla negativa känslor jag känner på hans död. Kanske får hans död skulden för allt jobbigt som tynger mina axlar men något måste den väl stå ansvarig för. Hans jävla död. Den hänger som en skugga över allt som händer. Det är alltid en stol tom, alltid ett glas mindre, alltid en man kort. Fan. Jag borde ju vara glad nu.
