Utanför fönsterrutan faller regnet lugnt och för tillfället sitter vi tysta bredvid varandra. Upptagna i våra egna små bubblor men det är okej för om en stund kommer någon av oss ta lurarna ur öronen och säga första bästa tanke som poppat upp i huvudet. För det är så vi funkar, som om vi växt upp ihop. Fast kanske är det precis det vi gjort under dessa fyra månader, utvecklats, skapat erfarenheter och minen, lärt oss ännu lite mer om livet och blivit ännu lite starkare. 

Alltså här chillar jag som vanligt kvällen innan och gör allt annat än det jag borde göra, packa! Men nu är jag så glad så att det nästan spritter i kroppen. Sommaren 2014 känns avlägsen och lite smått dyster med kneg på demensboende men ikväll har det spenderats pengar mina vänner. JAG SKA TILL BRÅVALLA OCH DESSUTOM SE BOB DYLAN SÅVIDA HAN INTE HINNER DÖ. Imorgon förgyller Tom Odells vackra toner Oslo och jag och Ingrid kommer vara där. Lyckan är total. Och här sitter jag nu och ser ut som Oskar Linnros eller annan valfri pop-snubbe och fanken vad glad jag är.

På sitt eget lilla vis.

Vår stackars hund får ta mycket skit men det är ju så svårt att låta bli och driva med henne. Haha, alltså, jag skrattar typ bara jag tittar på henne. Vår lilla fulhund.

Alltså idag är jag lycklig, jag och Ingrid har pratat länge om att åka tillbaka och nu har vi äntligen bokat biljetter till Oslo. På onsdag är vi tillbaka i denna underbara stad. Det kommer kännas lite som att återse en kär gammal vän och att få träffa alla i kollektivet igen, så roligt! Dessutom få se Tom Odell, gaah gissa vem som kommer sjunga i mina lurar konstant fram till onsdag? Jag längtar.

Det var alldeles för längesedan jag hängde med Josse ordentligt så vi tog igen det big time igår. Hon följde med hem efter skolan like the good old days och vi lagade flygande jakob á la Josefine. Vi pratade som vanligt om livets alla samtalsämnen och bara hade det riktigt mysigt tills klockan slog sent. Nu sitter vi lagom trötta på 07.21-tåget in till Lund för ytterligare en härlig dag på universitetet.

Jag gillar skuggningen runt mina ögon, väldigt smickrande men i alla fall INGRID ÄR HEMMA! Efter 6 veckor har hon äntligen kommit hem från de sörmländska skogarna och satt idag och drack kaffe i mitt kök. Världens finaste Ingrid. Kändes lite märkligt att det var första gången hon var hemma hos mig, vi delade liksom allt i Oslo. Levde i princip samma liv så det känns som att vi alltid har känt varandra fast det inte ens är ett halvår. Men vissa människor bara klickar det med, direkt. Här firade vi Cecces 19år fyllda på Spis i Oslo. Good times. Cecce är också en såndär människa som jag tycker kan komma hem ifrån Österrike men just nu är jag överlycklig av att ha Ingrid nära igen.

 

Jag har så svårt för att greppa livet. Läste det här gamla inlägget och försökte greppa hur livet har förändrats. Det är många som säger till mig "Hanna jag hänger inte med i dina svängar" och jag svarar allt som oftast "Det gör knappt jag heller". Och det gör jag inte. Vilket har varit extremt jobbigt många gånger men samtidigt väldigt befriande. Tanken på att nu ha en fast punkt i 3,5 år känns skrämmande. Men vem vet. Om ett år kanske jag har tagit studieuppehåll och spenderar mina dagar på andra sidan jorden. Man vet ju verkligen aldrig.

 

Godnatt.

Att gå och lägga sig innan klockan tolv är min nya utmaning,

endast godisförbud var inte tillräckligt svårt.

 

Jag och vår lilla drake gick ner till sjön. Det var väldigt längesen jag var där nere nu och jag hade glömt hur fint där kan vara. Tyvärr har jag som vanligt bara mobilbilder att bidra med men när våren kommer lär väl kameran också att plockas fram. Det brukar bli så. Och idag kändes det faktiskt som att våren inte är så väldigt avlägsen som den brukar vara.

Jag har många gånger börjat komponera ihop ord om kärlek eller det närmsta kärlek jag har kommit. Men jag hindrar mig alltid, slutar skriva. För tänk om någon skulle lista ut vem det handlar om, det får inte hända. Varför? Jag vet inte, det bara känns som att jag vill hålla det för mig själv. Det blir för personligt. Jag brukar skriva personligt här men när det gäller just detta, då håller jag tyst. Relationer känns så väldigt privat. Kanske har jag ibland skrivit en antydan, ett namn eller lagt upp en bild. Men aldrig ett helt sammanhang, aldrig berättat, förklarat vad jag känner och vad som händer. Inte för att det är så många som läser vad jag skriver men av de som gör det vet jag långt ifrån vilka alla är. Och det kan vara både smickrande och skrämmande. Jag ångrar redan att jag använde ordet kärlek längst upp. Det känns förlöjligande och pinsamt. Har jag ens någonsin varit kär? Jag tror aldrig att jag är kär och jag blir ofta kär i efterhand. Fast då undrar jag om jag blir kär i minnet eller i honom. Om jag romantiserar det hela precis så som jag gör med cigaretter, kaffekoppar och sena nätter. Många kan ibland tolka min överdramatiserade bitterhet, vilken jag tycker om att skämta kring, som att jag tappat hoppet, inte längre vågar lita på människor. Att jag blivit sviken. Jag litar på människor men jag litar inte längre på deras känslor. Känslor är skrämmande. Känslor luras. De förändras och de försvinner. Jag älskar dig idag betyder inte Jag älskar dig imorgon. Inte för att jag någonsin yttrat de orden i ett sådant sammhang, jag har aldrig lagt dem i min mun. Det skulle bli för stort och de gånger någon sagt orden till mig har jag velat springa därifrån i ren panik. Jag litar definitivt inte på mina egna känslor. Jag trasslar alltid in mig någonstans på vägen. Men sen tänker jag att det är okej. Det är okej att ha misslyckats några gånger, det är okej att inte riktigt veta vad man vill, det är okej att vara rädd. Jag har ju inte ens fyllt 20 år. 

Det kom upp två bilder på Facebook från gårdagen och jag lyckades vara med på samtliga, alltid i strålkastarljuset vettu. Men ungefär såhär såg det ut igår och så dansade vi runt en uppblåsbar palm. Jag vann en "proppa-munnen-full-med-marshmallows-och-säg-något-avancerat-tävling", sjukt äckligt och jag har dessutom godisförbud men en får ju offra sig för laget. Jaa, nollningen fortsätter.

 

Det här är en av mina absoluta förebilder. Hon gör så mycket bra grejer hela tiden denna kvinnan och hon har alltid en varm kram att ge när man behöver den som mest. Att hon lyckas engagera så många runt om i Sverige förvånar mig inte det minsta, heja Anne och heja alla fina människor som stickat! 

Det här med att du inte finns längre känns fortfarande så himla jäkla orättvist.

Och overkligt. Jag fyllde i ett frågeformulär häromdagen och sista frågan var:

"Om du fick ställa en enda fråga till Gud, vilken skulle det vara?" 

 

- Varför?

Alla borde åka dit. Låt oss lägga hela CSN på en bråvallabiljett. Typ nu. Årh jag borde plugga och sådära men jag drömmer bråvalla-drömmen. Vill ha sommar och åka dit nununu. Första steget är, BOKA BILJETT. Seriöst, har ni kollat deras line up? Gör det.

Tänk att jag fick göra London med dessa coola katter. Hur bra resa var inte den, jättebra! Det är bara typ två veckor sen jag kom hem från Agadir, jag vet, men jag drömmer redan om nästa resmål. Mitt tips för 2014 är - ÅK IVÄG. Ta en weekend. Det behöver inte kosta så mycket och åk med dina polare. Det är värt vart enda öre. Du behöver liksom inte vara borta 3 månader i Asien för att få en go upplevelse och minnen för livet. Just saying.

1. Dig äger ingen utom du, vad andra tycker och tänker om din kropp har ingen relevans, alls. Den är helt och hållet din egen och det är du som ska leva med den. Så länge du lever under sunda förhållanden har ingen någonsin rätten att påstå att du är för smal, för stor, för lång, för kort, för bred och så vidare. Sådana åsikter bör samtliga hålla för sig själva. 

 

2. Dig äger ingen utom du, det är du som bestämmer över din kropp och inte din kropp som bestämmer över dig. Känner du att du borde knyta på dig löparskorna fast kroppen skriker nej, gör det. Vill kroppen lägga av efter halva rundan fortsätt ändå, så länge du bestämmer att benen ska springa kommer de att springa.

 

3. Dig äger ingen utom du, ingen får lov att röra din kropp utan din tillåtelse. Ett nej betyder inte att du är tråkig, pryd eller en bitch utan bara helt enkelt nej. Det är din kropp, dina villkor.

 

4. Dig äger ingen utom du, pynta som du vill eller pynta inte alls. Vill du ha randiga jeans och prickig tröja, eller vill du helst av allt bara dra på dig en hoodie, gör det. Ifall andra tittar snett är det de som borde ändra inställning och inte du som borde byta hårfärg.