what if we're just paperdolls in someone's wicked imagination and the things we feel are not for real
Produktiviteten har legat på noll. En såndär "ger upp på livet-dag". Luggen är alldeles för lång, redan. Pluggmotivationen är alldeles för låg, redan. Men imorgon har jag en plan, imorgon tar jag nya tag.
en del av mig, en del av samhället
"Men hon har tjejig kropp, du är såhär..såhär..stabil." sa han och vi drev med honom, sa att nu hade han allt gjort bort sig. Jag spelade förolämpad och skrattade. Fast det satt någonting djupt där inne som värkte.
Jag har ofta fått höra att jag är grabbig, att jag inte är sådär tjejig som de andra brudarna. Jag brukar än idag skylla lite skämtsamt på att jag är uppväxt med grabbar. Det är dock inte hela sanningen. Jag har aldrig haft det där typiskt flickiga utseendet, eller rättare sagt: jag har aldrig varit liten och nätt. Vilket har gjort att jag aldrig ansett mig ha rätten att vara just "flickig" eller "tjejig" (vad det nu egentligen är kan en ju också fråga sig). Det skulle ju vara patetiskt om en storväxt ful tjej betedde sig flickigt och förväntade sig att hennes omgivning också skulle behandla henne därefter. Jag har också ofta fått höra att jag är en stark person, förmodligen är jag inte starkare än de flesta andra men det har inte varit okej för mig att visa mig svag. För jag har aldrig haft de dragen, bara söta små rara flickor får visa sig svaga och hjälplösa. För det är ju bara de som känner sig så ibland. Jag byggde upp mig själv till att vara någon slags motsats pol och under hela min uppväxt rynkat pannan och fnyst lite åt allt det som ansetts vara flickigt. Allt det här är ju såklart nonsens men det såg jag inte då, det var såhär jag resonerade. Jag passade inte in i ramen för hur en flicka borde vara och kunde ju knappast förvänta mig att få vara Lucia eller liknande, så jag låtsades inte heller bry mig om sådant där trams. När jag blev något äldre kunde det till och med gå så långt att när en kille behandlade mig illa trodde jag mig inte ha rätten att kräva något bättre eller något mer, jag borde vara glad att han ens ville vara med mig. För jag var inte så snygg, vacker, söt eller annat valfritt positivt adjektiv som bör beskriva en tjej eller flicka, eller kvinna. Vilket också är ett ord jag tidigare inte ansett mig ha rätten att definiera mig som, för jag har helt enkelt inte varit kvinnlig nog.
Idag har jag en annan uppfattning och jag har all rätt i världen att kalla mig själv för kvinna. Och min förhoppning är att om jag en dag får en dotter ska vi ha kommit så pass långt att idealen har suddats ut och den skarpa normbilden ha blivit oklar. Att hon kan få känna sig fri att få vara både lucia, Spiderman och vadhelst hon vill, att hennes längd varken ska innebära förbjudna eller tillskrivna egenskaper. Men vi har en lång väg dit. Min övertygelse är att feminism behövs i allra högsta grad för att kunna förändra dessa normer, vi behöver jämlikhet. För vi är alla påverkade. Vissa mer och andra mindre. Det är många gånger så inbyggt i våra system, i våra strukturer, i vårt tal, i vårt tänkande att vi inte ens märker det. Ojämställdheten är en norm som måste synliggöras i varenda vrå och skrymsel för att kunna förändras och försvinna.
Friday I'm in love
Baby jag kan inte ge dig allting du vill ha
say hello to daffy
Dagens sysselsättning: lyssna på Mozart, dricka kaffe och läsa Psykologins grunder. Denna skönhet gjorde mig sällskap, hon brukar klättra upp i mitt knä vid köksbordet när resten av familjen (läs: mamma) inte är hemma.
Uppsala
Hade filmhäng i grannkorridoren, handlade grejer till Ebbas rum på Ikea, förfest hos Ebba med hennes fysioterapeuter, gick på läkarnas eftersläpp på ÖG, käkade kinamat med Kalle och Alex, hängde hemma hos Nisse och David. Jag har alltså haft en toppenhelg med helt fantastiska människor. Saknar dem redan.
tja
Hos Ebba i Uppsala, vi inviger webcamen på min nya dator. Såhär mer än ett år efter studenten kändes det som att det var dags att byta ut den gamle skoldatorn. It has served me well but it is now time for a new era in my life.
Det bara blev så
Blivit med lugg och barn, det bara blev så.
Heh skoja, det är inte min unge bara min favvounge.
hur ska en ens förhålla sig till allt
"En cigg på det"
Det var socionompicknick i Stadsparken igår med korvgrillning och chill häng. Det fanns möjlighet till att köpa förköpsbiljett till ÖG's klubb samma kväll. Jag var trött och opepp, Johan var trött men bestämd. Vi skulle dit. Det blev en av de bästa kvällarna jag haft på länge. Vi bara dansade och skrattade tills klubben stängde med våra gamla faddrar och klasskamrater. Vi hamnade på BK med Hjalmar från Kalmar och Pontus från... jag har faktiskt ingen aning, och en pommes på det. Johan gick loss på left overs, colan han sveper på bilden hörde till resten av skräpet som stod där när vi kom. Jag hade inga förväntningar alls på den här kvällen och jag gick och la mig på Ingrids luftmadrass halv fem hur nöjd som helst.
tusen år och tusen mil
Både jag och mamma hade en ledig så vi passade på att besöka faster Wivi i Halmstad. Det blev väldigt uppskattat och vi åkte hem 5kg tjockare, "ska du inte äta lite till?". Underbar människa är hon den där Wivi och jag fick med mig en hel drös med fina smycken och handväskor som hon bara tänkt slänga.
snurra min jord igen
Absoluta favorit-läppstiftet och det är inte mer fab än att det är köpt på h&m för en femtilapp.
känslor och annat abstrakt
“Jag har en märklig förmåga
att kunna ångra mig tio miljoner gånger på en dag.
Att kunna ha en uppfattning på morgonen
och en motsatt på kvällen,
gällande exakt samma sak.
Att ena sekunden vara totalt oberörd
och i nästa
känna att hela min värld kan rasa samman.”
90's bitch
Grejen är att jag hade kunnat gå klädd sådär idag och jag är lite sugen på frisyren, kanske inte luggen men längden. Bilderna har min mammas faster Wivi tagit i Halmstad, jag brukade spendera några dagar där varje sommar när jag var liten med min nästkusin. Good times bby.
Weekend
Tre bilder från min helg. Det har varit en bra sådan. Mysig kräftskiva, drivit runt på stan i Malmö, fint väder, snackat skit och druckit gott, firat pappas födelsedag osv.
drömmer
Jag är en såndär som drömmer, hela tiden och överallt. På bussen genom stan, under föreläsningen, på väg till skolan eller i sängen en lång söndagsmorgon. Jag kan skapa en lång monolog i mitt huvud som början på en bok, jag avslutar den aldrig. Jag kan spela upp ett helt scenario framför mig om hur jag lever mitt liv någon helt annanstans. Jag ser ofta mitt liv som från ovan, hur det hade kunnat vara en scen ur en film. Jag väljer mitt soundtrack och klär mig i något som jag för stunden känner reflekterar vem jag är. Jag komponerar ihop ord och försöker uttrycka mig. Jag knäpper bilder på människor och meningslösa ting, försöker återge världen så som jag ser den. Jag vill minnas allt. Livrädd för att glömma. Jag drömmer och romantiserar. Jag vill kunna se något vackert i varje tillfälle. Hur tepåsen sakta sprider en röd färg i det varma vattnet, hur det rycker i dina mungipor när jag ger dig en komplimang, hur en liten pojke på tåget ber sin mamma förklara allt som svischar förbi utanför, hur solen får ett speciellt ljus på hösten och hur någon plötsligt brister ut i ett innerligt genuint skratt. Jag är en såndär som drömmer, reflekterar och tänker. Alldeles för mycket och ibland inte alls. Vissa stunder bara är och det är bra så. Vissa stunder får aldrig ta slut men det gör dem ändå och vissa stunder får gärna skynda på fast det gör dem inte ändå. Jag är en såndär som vill kunna samla ihop mitt liv i mina armar, greppa det, sätta fingret på det och försöka skildra det i ord men det går aldrig. För ingenting är absolut. Allt har en vinkel, perspektiv. färgskalor och det går endast att känna in allt det där i stunden. Där och då. Men jag är en såndär som drömmer, hela tiden och överallt.
höstsolen
Tillbaka i Lund. En ny termin. Nya böcker. Nya ämnen. Samma höstsol.
let go
